jag har som tradition att alltid boka tvätt stugan lördag morgon, detta oavsett vad som har hänt kvällen innan. Oftast innebär det inga större problem, men det kan vara jobbigt om det blev väldigt sent dagen innan.
I går fredag ville min son promenera in till Medborgarplatsen för att ge vårt stöd till folket i Burma. Han fick låna en röd tröja av mig. Vi lyssnade på flera talare och jag greps av engagemanget som verkligen kändes från de som talade och från publiken. Så fort jag tänker på munkarna och alla i Burma känner jag för att gråta...
Burmas regim har verkligen lyckats...Hur kan man annars förmå beväpnade soldater att skjuta på munkar/obeväpnade medborgare. Hur går det för soldaternas familjer är de hemma eller på gatan och demonstrerar? Kommer dessa familjer bli förföljda? Tragiskt är det, men så händer det liknande saker runt om i världen som vi inte ger samma uppmärksamhet. Människan är ganska hemsk i grunden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar